Erik Malmstig

Något om en sju år gammal blogg

In Uncategorized on 8 december, 2016 at 16:37

Ibland så glömmer en bort saker på internet, litet som att du hittar en dagbok som du skrev för länge sedan men glömt bort. Så är det med denna blogg som skrevs av mig under 2010 då jag först arbetade på webbyrån Webbentus i Uppsala och därefter på den digitala kommunikationsbyrån Two Communication i Karlstad/Stockholm.

Kanske borde jag radera bloggen, men istället tänker jag att det finns något charmigt över en sju år gammal blogg som varit orörd sedan dess. Litet som ett tidsdokument över åtminstone en persons syn på vad digital kommunikation och internet var, och skulle utvecklas, under 2010. Säkerligen kommer en hel del länkar inte fungera, men istället för att ändra något har jag låtit det vara på det sättet. Det enda som jag ändrat är kontaktuppgifter till mig själv, då det endast är förvirrande när det finns hänvisningar till mejl och telefonnummer som inte längre är i bruk.

Idag arbetar jag på Wermeland Storytelling, en kommunikationsbyrå med fokus på att hjälpa företag att berätta sin historia. De tankar som fanns hos mig 2009 och uttrycks i bloggen kan ses som en förhistoria och bakgrund till att jag tillsammans med mina medgrundare kom att starta Wermeland Storytelling AB i slutet på 2014.

Idag lever vi en tid där begreppet ”digitalt” mer än någonsin tas för givet, samtidigt som många lever kvar i tron att kommunikation bör delas upp i digital/modernt/socialamedier/internet och analog/gammalt/print/tryckt. Något som ur mitt perspektiv blir förenklat, då all kommunikation oavsett bärare och form idag på samma sätt som 2010, kan väcka engagemang och få spridning på internet. Det gäller oavsett om kommunikationen sker i form av text på ett havremjölkpaket från Oatly, en bild på instagram, ett politiskt tal, en tidningsannons, en broschyr, en nativeannons, en film på biograf eller Youtube, en podd eller en radioreklam. Mer relevant är det att prata om kommunikation i termer av lyckad eller mindre lyckad, dess relevans hos målgruppen, och vad den ger för effekter. Det finns trender inom marknadsföring och kommunikation, men såväl igår, som idag som i framtiden, kommer det viktigaste att vara:

  1. Har du något intressant att berätta? Vet du inte vad, ta reda på det.
  2. Hur ska du berätta det? Låt dig inte begränsas av egna förutfattade meningar.
  3. Berätta din historia och…
  4. ..distribuera berättelsen.
  5. Utvärdera och bjud in dina kunder, samarbetspartners, anställda vara medskapande i berättelsen.

Låter det här vettigt hör gärna av er till mig på erik@wermeland.se eller 076-8508028 så kan vi diskutera vidare. Tycker ni inte alls att det jag skriver verkar vettigt får ni såklart gärna höra av er också.

Välkommen att utforska bloggen från 2010, med medvetenhet om att det är ett tidsdokument, eller läsa mer om min verksamhet idag på www.wermeland.se .

Annonser

Var finns den digitala demokratin? Del 1. Var blev alla ambitioner av?

In Digital debatt on 12 maj, 2010 at 19:42

Ganska tidigt kom demokratiaspekten av internet att dryftas. Detta på ett dubbelt sätt, dels genom att bredbands-Jesus Jonas Birgersson förespråkade att bredband var en demokratisk rättighet för alla, dels genom att Demokratiutredningen och ledande debattörer såg den potential som internet hade vad gäller att vitalisera det demokratiska samtalet. På många sätt kan man säga att såväl Birgersson och Demokratiutredningen fått rätt – idag ser vi tillgång till internet som en rättighet – och det demokratiska samtalet har helt klart berikats av alla bloggare med mera. Detta är alldeles fint, och bra i sig, men hur har våra demokratiska institutioner hängt med i denna utveckling?

Om vi backar ett steg kan vi se att riksdagspartierna har antagit utmaningen att föra ett demokratiskt samtal på webben – allt från debatter på Youtube under EU-valet till kommunikativa webbplatser. Dessutom har ett antal riksdagsledamöter och andra ledande politiker blivit i högsta grad digitala och för debatt, samt talar med sina väljare på Internet. Så visst har det vad gäller de enskilda politikerna hänt en del sedan Carl Bildt var statsminister och skickade sitt första e-postmeddelande (och då med bara VERSALER).

Var finns då Riksdagen (och http://www.riksdagen.se snarare förstås) i detta sammanhang? Och hur har landsting & kommuner lyckats med att göra deras webbplatser till en förlängning av det demokratiska samtalet? Alla kan inte vara inne i riksdagshuset samtidigt, däremot kan ett samtal mellan 100 000 medborgare mycket väl ske samtidigt på Riksdagen.se. Detta är temat för en serie av inlägg som kommer ske fram till riksdagsvalet i höst.

När man ikläder rollen som ansvarig för Riksdagens digitala kommunikation är det intressant att göra en benchmarking och se hur europeiska grannar har lyckats i detta avseende. Här är det lätt att se att det nu så aktuella Brittiska parlamentet helt klart är ett föredöme. Även om det är lätt att se förbättringar så hoppas jag att det är åt detta håll som Riksdagen och deras byrå tittar när de nu utvecklar en nytt digitalt demokratiskt vardagsrum för alla svenska medborgare. För varför skulle Riksdagen.se vara något annat? Det är väl där som alla riksdagsledamöter skall träffa och diskutera med sina väljare, hämta in kommentarer från väljare och ge riktig heta politiska dueller. Och där vi som medborgare skall kunna följa de frågor som vi är intresserade av, läsa förarbeten till lagförslag, komma in med egna förslag och försöka väcka uppmärksamhet för vår egen agenda. Här finns en fantastisk möjlighet.

Public Service webbnärvaro hot mot kommersiell media?

In Digital debatt on 27 mars, 2010 at 11:53

I enlighet med EU-andan kommer nya regler för granskning av Sveriges Radio  med flera public service-medias närvaro på webben. Alla nya webbtjänster skall godkännas och gå ut på remiss innan Public Service-företaget kan ta fram dem. Är det bara jag som känner att detta låter som 1950-tal? Det brittiska systemet ska enligt P1s Medierna göra att webbtjänster med denna process kan dröja upp till 1,5 år från idé till beslut om att den ska genomföras. Låt oss tänka tanken att det skulle utredas i 1,5 år om Sveriges Radio har möjlighet att Twittra, hur vettigt vore det? Det hela låter för mig löjeväckande.

Att tidningsbranschen ser risker för egen del med Public Service expansion på nätet känns som ett tecken på dåligt självförtroende. Det är lätt att se hur public service också ger nyheter till kommersiell media och göder tidningsbranschen med uppslag samt något att skriva om. Att kommersiell media skulle gynnas av att Public Service tappar tempo på webben är svårt att se. Tänk om, släpp fritt!