Om vi backar ett steg kan vi se att riksdagspartierna har antagit utmaningen att föra ett demokratiskt samtal på webben – allt från debatter på Youtube under EU-valet till kommunikativa webbplatser. Dessutom har ett antal riksdagsledamöter och andra ledande politiker blivit i högsta grad digitala och för debatt, samt talar med sina väljare på Internet. Så visst har det vad gäller de enskilda politikerna hänt en del sedan Carl Bildt var statsminister och skickade sitt första e-postmeddelande (och då med bara VERSALER).

Var finns då Riksdagen (och www.riksdagen.se snarare förstås) i detta sammanhang? Och hur har landsting & kommuner lyckats med att göra deras webbplatser till en förlängning av det demokratiska samtalet? Alla kan inte vara inne i riksdagshuset samtidigt, däremot kan ett samtal mellan 100 000 medborgare mycket väl ske samtidigt på Riksdagen.se. Detta är temat för en serie av inlägg som kommer ske fram till riksdagsvalet i höst.

När man ikläder rollen som ansvarig för Riksdagens digitala kommunikation är det intressant att göra en benchmarking och se hur europeiska grannar har lyckats i detta avseende. Här är det lätt att se att det nu så aktuella Brittiska parlamentet helt klart är ett föredöme. Även om det är lätt att se förbättringar så hoppas jag att det är åt detta håll som Riksdagen och deras byrå tittar när de nu utvecklar en nytt digitalt demokratiskt vardagsrum för alla svenska medborgare. För varför skulle Riksdagen.se vara något annat? Det är väl där som alla riksdagsledamöter skall träffa och diskutera med sina väljare, hämta in kommentarer från väljare och ge riktig heta politiska dueller. Och där vi som medborgare skall kunna följa de frågor som vi är intresserade av, läsa förarbeten till lagförslag, komma in med egna förslag och försöka väcka uppmärksamhet för vår egen agenda. Här finns en fantastisk möjlighet.

Att tidningsbranschen ser risker för egen del med Public Service expansion på nätet känns som ett tecken på dåligt självförtroende. Det är lätt att se hur public service också ger nyheter till kommersiell media och göder tidningsbranschen med uppslag samt något att skriva om. Att kommersiell media skulle gynnas av att Public Service tappar tempo på webben är svårt att se. Tänk om, släpp fritt!

Så som berättas i programmet så sammanföll denna succe av remixen med att  Dr. Karlheinz Brandenburg höll på att lägga fram sin avhandling om mp3-formatet. Brandenburg som redan testat sitt format och gjort inställningar för att få så liten kvalitetsförlust som möjligt av det nya formatet märkte till sin förvåning hur prövande och avslöjande låten var för mp3-formatet. Gör om, gör rätt. Så kom Tom´s diner att spelas om och om igen, mp3-formatet slipades och anpassades till Brandenburg var nöjd. Sålunda kom han inofficiellt att namnge låten till ”the mother of mp3″. Fascinerande att tänka sig hur denna i högsta grad analoga låt, med en rik röst kom att innebära den största prövningen för mp3, och kanske i efterhand också kom att vara en viktig del av den framgångssaga som mp3-formatet kom att utgöra. Här ser vi alltså att folkrock kom att bana väg för digitala musikformat!

Numera är begriplighet en grundkrav jag tycker vi alla bör ställa på er teknikleverantör. Det gäller allt från menyer i mobiltelefon, installation av bredband, uppdatering av din webbplats och sist men inte minst att din teknikleverantör kan prata med ett språk som du förstår. Jag har själv upptäckt att obegripligt rabblande av tekniktermer, tekniska specifikationer etc egentligen bara kan vara ett sätt att försöka dölja att någon djupare förståelse för tekniken INTE finns. Testa själv och syna korten på de som rabblar – gå till något av våra stora alla-el-prylar-inträngda-i-ett-lager-varuhus och ställ en motfråga efter allt rabblande. Bemöts den av ännu fler termer och rabblande vet du att säljaren redan är bortkollrad.

När det gäller webben är det första tankefelet att allt som har med webbplatser är för krångligt för lekmän att bry sig om. Även de som inte är överförtjusta av alla nymodigheter har ofta tagit till sig nyttan av sådant som att skriva e-post eller att använda en ordbehandlare. Och kan man det, då SKA det inte vara svårare att ändra texten på företagets hemsida. SKA säger jag, för jag vet att det verkligen inte alltid är det. Många menyer, val här, klick där och avsaknad av tydlig logik är för ofta regel, och en övertro på att kunden blir gladare ju fler funktioner som vi kastar på dem. Kunden ska inte ens behöva stava till CMS (med den pretentiösa betydelsen Content Management System) för att kunna göra det. Att kunna uppdatera sin webbplats borde vara en självklarhet för de flesta företag idag – men fortfarande finns det idag de som är fast i gamla lösningar utan uppdateringsmöjligheter. Kanske var ni en av dem som hakade på tåget när alla skulle ha en helt flashbaserad sajt, men sedan upptäckte att de där roliga sakerna som händer på webbplatsen inte går att ändra?

Det SKA inte vara svårt att ändra det där telefonnumret som numera är felaktig, eller den där nyanställda borde faktiskt få en bild bredvid sitt namn. Hur svårt kan det vara, och då menar jag utan att hela layouten förstörs? Att ändra text och bild på en webbplats? Inte svårt alls. Try us eller någon av våra utmärkta konkurrenter.

Låt oss jämföra detta med en politisk aktivist eller gräsrotsorganisation, som vill ut med sitt budskap. Här är det idéer som är grunden, frivilligorganisationer (som ibland kallas idéburna organisationer) eller mindre grupper av så kallade aktivister, vet vad de står för och har koncepten klara. Däremot kan de brista i form av organisationsförmåga och resurser för att kunna nåt ut med sin idé. Detta kräver en särskild uppfinningsrikedom, ett sätt att kringå resursproblemet är att nyttja någon annans resurser. Ett lyckat exempel på detta är The Sim Copter, där en av programmerna på Maxis som gav ut spelet 1996 kom att gå till historien för placeringen av ett lyckat så kallat påskägg . Under vissa förutsättningar och på vissa tider i programmet, kom plötsligt programmet att invaderas av män i badbyxor som kysste varandra. Männens självlysande bröstvårtor gjorde dessutom att de kunde ses från helikoptern i spelet även om det var dåligt väder. Avslöjandet väckte stor uppståndelse och kontrovers i USA, programmeraren fick sparken men fick samtidigt mediautrymme för att berätta om dem enligt honom dåliga arbetsvillkoren på Maxis. Mycket kan sägas om detta, men min huvudpoäng är här själva metoden att utnyttja en annan plattform som redan finns där. I detta fall kan det uppfattas vara ett illegitimt sätt, men det är besides the point.

Vi kan jämföra detta med en marknadsföringskampanj som lånar samma idé – att använda en etablerad plattform och med funktioner som redan finns där – i detta fall Facebook.  I korthet handlade det om att IKEA-chefen i Malmö lade upp bilder på showrooms i sitt fotoalbum, där alla Facebookmedlemmar hade möjlighet att ”tinga” eller ”paxa” ett föremål per bild med sitt namn. Lyckades man med det så fick man det föremålet av IKEA. Spridningseffekten på Facebook blev stor och för en liten kostnad fick IKEA stor uppmärksamhet. Även om IKEA har en sparsam profil är det knappast budgetfrågan i sig som var bakgrunden till kampanjens utformning.

Vad är då kontentan av detta resonemang? Till att börja med kan man fundera på närmandet mellan politiskt kampanjande och kommersiella kampanjer. Där frivilligorganisationer och förstås politiska presidentkampanjer med flera sedan länge tagit efter formspråk från kommersiell reklam, och samtidigt kommersiella kampanjer tar efter frivilligorganisationers mer lågmälda gerilla-marknadsföring där ryktesspridning och förväntanseffekten blir oerhört viktig .

Dessutom tror jag att det här landar i betydelsen av verkligt goda och grundade idéer för att lyckas med marknadsföring, oavsett om det gäller politiskt kampanjande eller lansering av en ny produkt. Har ni ingen tydlig idé om vad ni står för företag, så börjar med att ta reda på det. Alla behöver kanske inte som IKEA eller Apple grunda en egen kultur eller trogen förtrupp som försvarar varumärket, men den gamla visdomen att hitta sig själv innan man skall ”sälja sig” till någon annan har fortfarande mycket fog för sig. När vi står och väljer mellan olika produkter, spelar berättelsen bakom allt större roll. Om det nu må vara berättelsen om hur miljövänligt det är, eller vilken fantastisk drivkraft som grundaren till företaget har. Så finn er själva så blir också era kampanjer tydligare och bättre!

Förutom att mäta trafiken till webbplatsen och vad besökarna gör på webbplatsn –  är vi förstås alla nyfikna på hur vår webbplats rankar på olika sökord. Till detta finns nu en smidig svensk tjänst visar hur din webbplats rankar på Google på olika sökord. Tjänsten har självklart sina begränsningar, men enkelheten är slående. Testa den själv!

Låt oss ta e-handel som ett exempel. Här var inte de analoga jättarna som Ellos eller H&M först ut på banan, inte alls. Ändå ser vi idag att de traditionella postorderföretagen har blivit jättar även på den digitala arenan. En viktig huvudförklaring finns till detta – kunskapen om och tillgången till bra distributionskanaler. Det är ingen slump att Borås är ett Mekka för e-handlare som NetOnNet med flera.

Visst kan en hype vara alldeles alldeles underbar, men om hypen inte landar i den analoga verkligheten så blir det inte mer än en underbar hägring och förlorad dröm. Se till att dina digitala drömmar har analog hållkraft!

Alltför många är på detta sätt trevliga på sina webbplatser – och visst kan det vara bra att ha ett trevligt tilltal men som besökare vill man oftare ha länkar som är begripliga snarare än läs mer.  Så låt inte en trevlig ton riskera göra era besökare besvikna.

Samma sak är det med hur många organisationer och företag presenterar sina medarbetare/personal eller kontaktsidor. Alltför ofta så inbillar sig företag att det är alldeles nödvändigt att lära oss hela organisationsschemat innan vi hittar fram till just den person vi sökte. Och nej, en bra internsök på webbplatsen bör inte vara en ursäkt för att ha en bökig väg till kontaktuppgifter. Så gör det enkelt för dina besökare. Och är det så att ni inte vill lämna ut kontaktuppgifter till enskilda medarbetare så skriv ut det i klartext. Låt oss hoppas att såväl byråer som webbredaktörer lyssnar på Fredrik Wackås råd!

Visst kan det vara synd om en känner att kunden inte förstår ”sitt eget bästa”, men utgångspunkten måste ju vara en relation på samma nivå, ett kreativt samarbete och arbete som blöts och stöts i med- och motgång. Här gäller det som jag ser det inte vara för stolt som byrå och vara mer trogen mot sina häftiga kreativa idéer istället för vara trogen mot relationen mot kunden och dennes verklighet.