Var finns den digitala demokratin? Del 1. Var blev alla ambitioner av?

Ganska tidigt kom demokratiaspekten av internet att dryftas. Detta på ett dubbelt sätt, dels genom att bredbands-Jesus Jonas Birgersson förespråkade att bredband var en demokratisk rättighet för alla, dels genom att Demokratiutredningen och ledande debattörer såg den potential som internet hade vad gäller att vitalisera det demokratiska samtalet. På många sätt kan man säga att såväl Birgersson och Demokratiutredningen fått rätt – idag ser vi tillgång till internet som en rättighet – och det demokratiska samtalet har helt klart berikats av alla bloggare med mera. Detta är alldeles fint, och bra i sig, men hur har våra demokratiska institutioner hängt med i denna utveckling?

Om vi backar ett steg kan vi se att riksdagspartierna har antagit utmaningen att föra ett demokratiskt samtal på webben – allt från debatter på Youtube under EU-valet till kommunikativa webbplatser. Dessutom har ett antal riksdagsledamöter och andra ledande politiker blivit i högsta grad digitala och för debatt, samt talar med sina väljare på Internet. Så visst har det vad gäller de enskilda politikerna hänt en del sedan Carl Bildt var statsminister och skickade sitt första e-postmeddelande (och då med bara VERSALER).

Var finns då Riksdagen (och www.riksdagen.se snarare förstås) i detta sammanhang? Och hur har landsting & kommuner lyckats med att göra deras webbplatser till en förlängning av det demokratiska samtalet? Alla kan inte vara inne i riksdagshuset samtidigt, däremot kan ett samtal mellan 100 000 medborgare mycket väl ske samtidigt på Riksdagen.se. Detta är temat för en serie av inlägg som kommer ske fram till riksdagsvalet i höst.

När man ikläder rollen som ansvarig för Riksdagens digitala kommunikation är det intressant att göra en benchmarking och se hur europeiska grannar har lyckats i detta avseende. Här är det lätt att se att det nu så aktuella Brittiska parlamentet helt klart är ett föredöme. Även om det är lätt att se förbättringar så hoppas jag att det är åt detta håll som Riksdagen och deras byrå tittar när de nu utvecklar en nytt digitalt demokratiskt vardagsrum för alla svenska medborgare. För varför skulle Riksdagen.se vara något annat? Det är väl där som alla riksdagsledamöter skall träffa och diskutera med sina väljare, hämta in kommentarer från väljare och ge riktig heta politiska dueller. Och där vi som medborgare skall kunna följa de frågor som vi är intresserade av, läsa förarbeten till lagförslag, komma in med egna förslag och försöka väcka uppmärksamhet för vår egen agenda. Här finns en fantastisk möjlighet.

Public Service webbnärvaro hot mot kommersiell media?

I enlighet med EU-andan kommer nya regler för granskning av Sveriges Radio  med flera public service-medias närvaro på webben. Alla nya webbtjänster skall godkännas och gå ut på remiss innan Public Service-företaget kan ta fram dem. Är det bara jag som känner att detta låter som 1950-tal? Det brittiska systemet ska enligt P1s Medierna göra att webbtjänster med denna process kan dröja upp till 1,5 år från idé till beslut om att den ska genomföras. Låt oss tänka tanken att det skulle utredas i 1,5 år om Sveriges Radio har möjlighet att Twittra, hur vettigt vore det? Det hela låter för mig löjeväckande.

Att tidningsbranschen ser risker för egen del med Public Service expansion på nätet känns som ett tecken på dåligt självförtroende. Det är lätt att se hur public service också ger nyheter till kommersiell media och göder tidningsbranschen med uppslag samt något att skriva om. Att kommersiell media skulle gynnas av att Public Service tappar tempo på webben är svårt att se. Tänk om, släpp fritt!

Rösten som gav oss Mp3-formatet!

I SVTs fascinerande serie om hitlåtar handlar det vid detta tillfälle om Suzanne Vegas Tom´s diner, ja den där låten med den enerverande på samma gång medryckande sångslingan. Från att från början varit en folksång, framförd à capella av Suzanne, blev den en stor hit när två okända engelsmän gjorde en remix av låten. Plötsligt fick folkrock-sångerskan Vega en superhit som kom att bli årets r´n´b-låt.

Så som berättas i programmet så sammanföll denna succe av remixen med att  Dr. Karlheinz Brandenburg höll på att lägga fram sin avhandling om mp3-formatet. Brandenburg som redan testat sitt format och gjort inställningar för att få så liten kvalitetsförlust som möjligt av det nya formatet märkte till sin förvåning hur prövande och avslöjande låten var för mp3-formatet. Gör om, gör rätt. Så kom Tom´s diner att spelas om och om igen, mp3-formatet slipades och anpassades till Brandenburg var nöjd. Sålunda kom han inofficiellt att namnge låten till ”the mother of mp3″. Fascinerande att tänka sig hur denna i högsta grad analoga låt, med en rik röst kom att innebära den största prövningen för mp3, och kanske i efterhand också kom att vara en viktig del av den framgångssaga som mp3-formatet kom att utgöra. Här ser vi alltså att folkrock kom att bana väg för digitala musikformat!